tisdag 10 augusti 2010

Djurrättsalliansens avslöjande!


Djurrättsalliansens avslöjande den 24:e november 2009 blev snabbt en stor nyhet i svensk media. Deras avslöjande undersökning kom att kallas "Grisskandalen". På hemsidan "Ett liv som gris" publicerades film och information.

Igår den 9:e augusti 2010, mindre än ett år efter föreningens största kampanj, har de ideella djurvännerna i Djurrättsalliansen lyckats sammanställa en ny kampanj med film, rapport och en ny kampanjsajt: ”Sveket mot minkarna”.

(Denna kortfilm innehåller några obehagliga bilder!)

Djurrättsalliansen avslöjar det många djurrättsaktivister redan känner till, men som tidigare på något sätt inte kommit ut i mediernas huvudfåra. Vad kan vi, som vill förändra samhället till det bättre för de andra djuren, lära oss av Djurrättsalliansens lyckade kampanjer?

Jag listar 3 saker:

1. Organisationen är på gräsrotsnivå och dess informationsspridning är effektiv och snabb.

2. Alla som kan hjälpa till får vara med samt kan komma med idéer och planer oavsett hur kort eller lång tid personen varit med.

3. Kommunikationen inom de olika grupperna samt från/till nationell nivå är effektiv.

Djurrättsalliansen kan!


Men vad hände med grisarnas situation efter tidigare kampanj? Slutade folk äta djurkött? Förbättrades grisarnas liv?

Kommer de röstlösa ickemänskliga djurens längtan uppfyllas, kommer Djurrättsalliansens och Djurens Rätts kampanjer lyckas och kommer de politiskt ansvariga att övertygas?

Var del i en förändring! Alla kan göra något…

Förbjud pälsdjursfarmerna i Sverige

Vad gör vi människor med de andra djuren?


I Sverige vill vi gärna tro att vi tar väl hand om djur av andra arter. Men ifrågasätter vi oss tillräckligt kring vad vi gör med de andra djuren? Vad blir konsekvenserna för de djur som befinner sig i slakterier, burar och andra anläggningar gjorda för att ta och stänga inne liv?

Sveriges största djurrätts- och djurskyddsorganisation ”Djurens Rätt” samlade fram till i juni 2010 in över 107 000 namnunderskrifter mot pälsdjurfarming i Sverige som överlämnades till nuvarande jordbruksminister Eskil Erlandsson (c), en person som visat sig vara ”något” passiv i djurskyddsfrågor.

Eskil Erlandsson kommenterade överlämnandet:
– Jag tror inte på ett på förbud. Det är den breda allmänheten som måste ändra sitt beteende och konsumtionsmönster. Så länge det finns en efterfrågan av de här produkterna kommer någon att förse dem med det, någon kommer att producera. Det är som med knark; så länge det finns människor som knarkar kommer det att finnas folk som tillverkar det de vill ha.

Man kan tycka att Eskil Erlandsson som det överskådliga ansvaret i Sverige för hur de ickemänskliga djuren behandlas borde ha ett intresse av att förbättra för djuren. Uppenbarligen har han inte ett sådant intresse, det är beklagligt att Erlandsson är jordbruksminister.

Så trots att Storbritannien, Irland, Kroatien, Österrike och Bosnien-Hercegovina redan förbjudit pälsdjursfarmning så vill inte den nuvarande borgerliga högerregeringen förändra situationen så att denna omoderna företeelse blir till historia också i Sverige.

Djurpäls är aldrig på mode!